♥

Fortsätter att sortera i arkiven. Det tar tid. Att granska sina egna bilder, där det alltid är så mycket känsla och historia med. Det är lätt att hålla fast vid alla halvdåliga oskarpa bilder. Men jag rensar vidare. Trycker delete oftare och oftare. Hittade de här bilderna från en junikväll förra året. En liten fotostund tillsammans med mormor & morfar.Och då stannar jag upp i en tanke. Ser en underbar känsla av ömsesidig kärlek. Trots att det egentligen inte alls är speciellt märkvärdigt, en helt vanlig vardagskväll. Utan helt naturligt. Så som det ska vara.

Att veta att sonen är lika fäst vid mormor & morfar, och med farmor & farfar som med oss. En skön känsla. Att aldrig behöva känna oro, stress när man måste iväg på nånting. För han har det bra. Ibland för bra... Att veta att han känner sig trygg, hemma. Fast han inte är hemma. Att höra honom ringa till mormor och säga - Jag vill va hos dig mormor! Och se lyckan hos sonen när mormor säger att det går bra. Små vardagliga ting, men som betyder så mycket.

Vad jag önskar att fler såg det stora i det lilla. Stannade upp, såg det vackra runtomkring. Tog tillvara på stunden. Jag vet, jag måste själv påminna mig jämt & ständigt om vad som är viktigt. För mig. Oss. Vi har alla 24 timmar att förvalta varje dygn. Jag själv bestämmer hur.

Sköna söndag

Helgen den kom. Och gick. En ganska så intetsägande schlageromgång, lite halvdåligt väder, en make som jobbat extra. Men ändå. Fotouppdrag. Besök av goda vänner. Lite nytt skvaller. Och idag. Fotboll. Hemmamys. Årets första semla. Hur har Er helg varit!?

Vårinspiration

[Eget collage, med bilder från Rusta]
Som ni vet, är ju inte detta direkt en inredningsblogg, och ni vet också om ni läst ett tag, att jag egentligen är ganska intresserad av just hem och att fiffa runt lite. Men, en sak jag inte riktigt gillar, är att lägga en massa pengar på ovannämnda, då jag är ganska så ombytlig av mig. ( Ja, ja erkänner...) Så, när jag då fick syn på Rustas pressbilder med vårens nyheter, blev det lite dubbel glädje, kan man säga. Först, skadad som jag är, var min tanke- vad snygga bilder, här ska jag sno lite ideèr, sen vid en närmre titt, så var det ju faktiskt en hel massa snygga prylar, som skulle kunna göra sig i det Johnssonska hemmet. Och, alla som handlat på Rusta, vet ju att det är billigt!! Dubbelt upp alltså. Titta & njut. Det här är mina "vill ha" inför våren.

Vår inne, vår i sinne...

Ja, efter gårdagen, då vi var insnöade här ute på landet, kan jag inte annat än att längta ytterligare lite mer efter våren. Fast, visst, det har varit ganska trevligt med lite snö. Men vi har verkligen fått tillräckligt nu. Blomsteraffären stoltserar med underbara tulpaner och vårlökar, och jag kunde ju förstås inte motstå att köpa hem lite av varje, så kan jag i alla fall få låtsas att våren är på väg...

Vanlig Vardag v.5

Då var det dags igen. Vanlig Vardag. Lägg upp en helt vanlig vardagsbild, länka tillbaks hit. Lämna gärna en kommentar efter dig, så vi kan kika in hos varandra.

The everyday question. Vad ska vi äta till middag? I princip varje dag. Året om. Note to myself: Planera, storhandla, storkok, frys in.

Fri prenumeration!!

Om ni som jag är en sucker för tidningar, tycker jag att ni ska kika in på Tidningskungen, där man nu kan få en fri prenumeration på valfri tidning. Det enda du behöver göra är att lägga ett blogginlägg. Smidigt, inte sant!?

Länk till erbjudandet hittar ni här

I mitt vardagsrum

finns inte en endaste prydnadssak, jag är ganska allergisk mot små figurer utan användning, det finns heller inga dyra vaser som man ändå inte vågar ha framme, ingen konstsamling värd namnet. Men, jag har en kärlek för gamla kameror. Så i loppislådorna fyndar jag ibland nån liten skönhet, som denna ovan till exempel. De är säkert inte värda nåt i pengar, men för mig är de vackra att titta på, jag blir glad när jag ser mina fynd. Och det räcker. För mig.

Sweet child of mine...

Idag fick jag då för mig att jag skulle fotografera sonen lite här inne. Ljuset var så där härligt, sonen verkade ganska samarbetsvillig, men så hände nåt konstigt.... Ni vet den där blicken, det glittrar till i ögonen när de kommer på nåt bus. Och varje gång när jag bad om ett leende in i kameran kom en ny grimas. Ja, så var det med den saken. Man kan mycket när man snart är tre år minsann...